Det fanns inte mycket före matchen som pekade mot 9-1. Hammarby hade slagit Djurgården med 3-0 på Söderstadion bara 99 dagar tidigare och hade även vunnit med 3-0 när lagen möttes i gruppspelet av Nackas Minne i Globen. Djurgårdens vår hade varit trög, men efter VM-uppehållet hade laget fått fart. Inför derbyt hade DIF fyra raka segrar och hade bland annat slagit Örgryte med 7-1. Mikael Martinsson och Ken Burwall har senare beskrivit laget som ett väldigt sammansvetsat gäng som umgicks mycket vid sidan av fotbollen. Inför derbyn brukade spelarna åka och bowla tillsammans för att lätta på nervositeten. Hammarby låg sist i serien, men hade precis slagit IFK Norrköping med 2-0 och fått nytt hopp. Magnus Lefvert har berättat att stämningen i laget var bra och att man åkte till Råsunda för att vinna.
Efter 38 sekunder styrde Hammarbys lagkapten Bo Larenius bollen i eget mål. Trots den starten dröjde det nästan en halvtimme innan nästa mål kom. Mikael Martinsson gjorde både 2-0 och 3-0 innan Jens Fjellström satte 4-0 före paus. Efter ett av Martinssons mål ska han enligt samtida återgivningar ha firat framför Hammarbyklacken och fått supportrar att reagera. Martinsson själv mindes inte händelsen när han många år senare fick frågan, men hade ett annat minne från målfirandet. En lagkamrat ska framför Djurgårdsklacken ha dragit ned shortsen och blottat sig. Vem spelaren var framgår inte av reportaget. "Sånt kunde man göra på den tiden", var ungefär Martinssons bild av en tid då det inte stod kameror överallt.
I paus stod det 4-0. Mikael Martinsson har berättat att Lennart Wass ändå kom in i omklädningsrummet och skällde på spelarna för att de hade spelat för offensivt. På andra sidan korridoren pratade Hammarbyspelarna om att försöka vända matchen. Tre minuter efter paus gjorde Niklas Karlström sedan 5-0. Thomas Lundmark fyllde på med 6-0 och Jens Fjellström gjorde sitt andra mål till 7-0. Hammarby reducerade genom Peter Hautalahti innan Lundmark gjorde 8-1 och Peter Skoog satte 9-1. Det sista målet kom i den 78 minuten.
Hammarbys historiska arkiv har beskrivit Djurgårdens effektivitet med att det dröjde drygt en timme innan DIF misslyckades med att göra mål på en målchans. Någon officiell skottstatistik från matchen finns inte, men Lefvert har beskrivit känslan som ett "kollektivt hjärnsläpp" där Djurgården verkade göra mål på nästan allt. Med ungefär fem minuter kvar lyckades dessutom Leif Nilsson bli varnad för sabotage av spelet vid ställningen 9-1. Dagen efter fick han bara två av fem i Aftonbladets spelarbetyg. Ken Burwall har berättat att lagkamraterna inte förstod betyget och att Nilsson själv inte var särskilt nöjd. Expressen gjorde en helt annan bedömning och gav samtliga Djurgårdsspelare fem getingar och alla Hammarbyspelare en.
Efter slutsignalen gick Djurgårdsspelarna bort till sina supportrar och firade. Hammarbyspelarna gick fram till sin egen klack innan de försvann in i omklädningsrummet, där Lefvert senare har beskrivit det som helt tyst. På väg hem fortsatte kvällen för honom på ett mindre roligt sätt. Hans bil visade tydligt Hammarbytillhörigheten och när han körde över Centralbron blev han hånad av andra bilister.
Morgonen efter hade Expressen rubriken "ÅH VILKEN JÄTTESMÄLL". I intervjun med Bo Larenius behövde reportern enligt senare genomgångar rätta Hammarbykaptenen två gånger eftersom han trodde att matchen hade slutat 10-1. Hammarbys tränare Kenneth "Kenta" Ohlsson hade bättre koll på siffrorna men få ord kvar efteråt. "Nu har man varit med om allt", blev hans sammanfattning. För Djurgården innebar segern nio mål på en kväll efter att laget gjort 18 på de första tolv allsvenska matcherna. Djurgården gick från +7 till +15 i målskillnad, men nådde till slut inte SM-slutspelet utan slutade femma. Hammarby slutade sist och åkte ur Allsvenskan. Always look on the bright side of life.
Djurgården hade vunnit stort mot Hammarby förut. 1972 blev det 8-1 på Råsunda. Arton år senare kom 9-1, som fortfarande än idag är Djurgårdens största seger i Allsvenskan. Resultatet har blivit kvar på läktaren långt efter att spelarna slutat. 9-1 har synts på banderoller och tifon vid derbyn många gånger sedan dess. Ken Burwall har också berättat att människor många år senare fortfarande kunde känna igen hans namn just tack vare den matchen.
Råsunda finns inte längre och det finns förvånansvärt lite bevarat rörligt material från kvällen. Men resultatet har aldrig behövt någon repris.
Den 13 augusti 1990:
Djurgården 9-1 Hammarby.
36 år senare är det fortfarande rekord.
