Det är måndag och Djurgården ligger tvåa i Allsvenskan efter att ha slagit Bajen med 1-0. Fyra års väntan på en allsvensk derbyseger mot Hif är över och för en gångs skull behöver vi inte ägna dagarna efter ett möte med Hammarby åt att diskutera vad som gick fel. Det var inte någon särskilt välspelad match från Djurgårdens sida. Jacob Rinne behövde göra ett par avgörande räddningar, laget hade problem med Hammarbys press och under långa perioder fick man mest ägna sig åt att försvara ledningen. Men Bo Hegland gjorde målet och Djurgården vann. Det räckte ganska långt för att göra söndagen till en av årets bättre dagar. Och med Djurgården tillbaka i den allsvenska toppstriden finns det fler anledningar till optimism än bara söndagens tre poäng
Det sportsliga lyftet har kommit mitt under den största organisatoriska förändringen i Djurgården på många år. Sedan Hampus Frisén tillträdde har Bosse Andersson lämnat, Maximilian Hahn rekryterats från West Ham och stora delar av den sportsliga verksamheten börjat organiseras på ett annat sätt. Samarbetet med Jamestown Analytics, nya scoutingprocesser och en tydligare ansvarsfördelning ska på sikt göra Djurgården bättre på att rekrytera och utveckla spelare. Hahn har redan genomfört sitt första transferfönster och flera av nyförvärven har hämtats från ligor och marknader som tidigare inte varit särskilt vanliga för Djurgården. Arbetet bakom kulisserna fortsätter dessutom. Reuben Fuente har anslutit till scoutingverksamheten efter att tidigare ha arbetat med Hahn i West Ham. Ábel Lőrincz har anslutit från AS Monaco och förstärkt analysfunktionen och förra veckan presenterade Djurgården officiellt sitt Pathway Program, där Albin Ekdal och Malkolm Nilsson Säfqvist ska arbeta med de unga spelarnas väg mot seniorfotbollen. Det är förändringar som knappast kommer att avgöra en allsvensk match redan nästa helg, men som på sikt ska ge Djurgården bättre förutsättningar att konkurrera.
På den kommersiella sidan har Alex Thorpe, med bakgrund från bland annat Tottenham, fått ansvaret för att utveckla verksamheten. I fredags kom beskedet om ytterligare en Djurgårdsbutik, den här gången i centrala Stockholm med planerad öppning i december. Den 26 oktober ska Frisén, Hahn och Thorpe dessutom träffa medlemmarna på Kaminen för att prata om föreningens utveckling. Det är ganska talande för hur mycket som händer samtidigt. Djurgården försöker stärka både fotbollsverksamheten och de intäkter som ska finansiera den, samtidigt som medlemmarna får möjlighet att höra hur ledningen resonerar.
Friséns ambition om att Djurgården ska bli ledande i Norden inom tre till fem år är fortfarande väldigt långt från att vara uppfylld. Det räcker inte att rekrytera kompetenta människor från Premier League eller köpa in avancerade analysverktyg. Organisationen måste så småningom visa att den fattar bättre beslut, utvecklar fler spelare och bygger lag som regelbundet konkurrerar om titlar och Europaspel. Men jag tycker att det är svårt att inte uppskatta ambitionsnivån. Djurgården har redan en stark ekonomi, en stor publik och erfarenhet av framgångar i Europa. Att man nu försöker använda de förutsättningarna till att utveckla hela föreningen känns som en rimlig väg framåt.
Det är också en ganska stor skillnad mot att bara hoppas på att nästa transferfönster ska lösa problemen. Djurgården investerar i scouting, analys, spelarutveckling och kommersiell kompetens, samtidigt som laget på planen faktiskt har börjat leverera. Det ena är inget bevis för att det andra fungerar, men kombinationen gör det lättare att se vad föreningen försöker åstadkomma. Honkavaara har skapat ett bra utgångsläge inför avslutningen av Allsvenskan och den nya ledningen får möjlighet att fortsätta bygga utan att behöva hantera en sportslig kris.
Efter söndagens derby är det förstås europaplatsen som ligger närmast. Djurgården har sju matcher kvar att spela och en andraplats att försvara. Det finns mycket som kan hända innan säsongen är över, men laget har skaffat sig ett läge som få hade varit missnöjda med för några månader sedan. Samtidigt fortsätter Frisén, Gozzi, styrelsen och Hahn att förbereda föreningen för kommande säsonger. De första riktiga svaren på hur bra deras arbete är kommer vi sannolikt inte att få förrän längre fram.
Men efter en derbyseger mot Bajen, med Djurgården på andra plats och en förening som fortsätter att växla upp, är det svårt att inte känna en viss förväntan. Inte för att allt redan har lyckats, utan för att det finns ganska mycket att se fram emot.
Det börjar bli svårt att inte tro på det här Djurgården.
