Först 6-0 hemma. Sedan 0-1 borta. Samma motstånd, samma startelva och bara några dagar mellan matcherna. Djurgårdens två möten med Västerås blev därför en ganska bra illustration av var laget befinner sig inför söndagens derby mot AIK. Hemma på 3Arena fungerade mycket av det som Djurgården vill få in i sitt spel. Tempot var högt, bollvinsterna kom på bra ytor och när Västerås tappade sin organisation gick Djurgården snabbt framåt. Patric Åslund gjorde 1-0 efter fem minuter, Kristian Lien fyllde på kort därefter och redan före halvtimmen hade Adam Ståhl gjort trean. Lien lämnade till slut matchen med ett hattrick när Djurgården vann med 6-0. Det var en match där nästan varje bollvinst kändes som början på ett nytt anfall.
Det är också den typen av fotboll som ligger nära det Maximilian Hahn har pratat om sedan han kom till klubben. Djurgårdens nya fotbollschef har återkommande beskrivit ett lag som ska kunna pressa med hög intensitet, spela vertikalt efter bollvinst och kontrollera matcher genom smart positionering snarare än genom långsamt bollinnehav. Hahn har bara varit på plats sedan sommaren och det är fortfarande Jani Honkavaaras lag, byggt till stora delar innan Hahn anlände, men 6-0-matchen innehöll flera av de egenskaper som den nya sportsliga ledningen vill förstärka över tid.
Problemet är att returen i Västerås visade hur långt Djurgården fortfarande har kvar till att göra den typen av prestation till vardag. Startelvan var densamma, Djurgården skapade dessutom chanser tidigt och hade perioder där Västerås trycktes långt tillbaka. Bo Hegland fick ett bra läge direkt, Miro Tenho var nära på hörnan som följde och Oskar Fallenius träffade stolpen före paus. I andra halvlek hade Kristian Lien möjligheter och Djurgården tog över allt mer av bollinnehavet. Ändå slutade det med noll mål och noll poäng.
Det var framför allt när Västerås sjönk tillbaka som skillnaden mot 6-0-matchen blev tydlig. Djurgården fick gott om tid med bollen, men för få situationer där Västerås faktiskt tvingades försvara sitt eget straffområde under stress. Passningsspelet gick ofta framför motståndarnas lagdelar och när ytorna centralt stängdes saknades ibland nästa lösning. Fler bolltransporter genom en lagdel, tidigare inspel, löpningar bakom backlinjen eller ett högre tempo i de första passningarna hade kunnat förändra matchbilden. I stället kunde Västerås hålla ihop laget, flytta sida till sida och vänta på att Djurgårdens anfall skulle rinna ut.
Det är där de två matcherna blir relevanta inför AIK. Det handlar mindre om att 6-0 var fantastiskt och 0-1 uselt, och mer om vad som händer när Djurgården inte får den matchbild laget helst vill ha. När pressen ger bollvinster och det finns öppna ytor framför laget kan Djurgården spela snabbt och direkt. När motståndaren hinner samla sig och försvarar kompakt blir anfallsspelet fortfarande betydligt mer beroende av individuella initiativ. För ett lag som vill slåss i toppen räcker det inte att vara bra när matchen öppnar sig. Det måste också finnas tillräckligt många sätt att skapa chanser när motståndaren inte hjälper till.
Hahn ska inte bedömas efter två matcher mot Västerås och söndagens derby är inte någon dom över hans första månader i klubben. Men efter hans första transferfönster börjar truppen förändras och det går åtminstone att börja se vilka egenskaper Djurgården försöker få in. Konkurrensen har ökat på flera positioner, nya spelartyper har kommit in och flera beslut har tagits med en längre tidshorisont än bara nästa allsvenska omgång. Det gör också derbyt intressant ur ett större perspektiv. Hahn har själv beskrivit derbysegern som ett av de tydligaste testen för en klubb. På söndag får hans nya organisation uppleva den typen av match för första gången.
Förutsättningarna blev dessutom svårare efter Västerås. Miro Tenho tog sitt tredje gula kort och är avstängd mot AIK, vilket tvingar Honkavaara att ändra i ett mittförsvar som fått spela tillsammans under den senaste perioden. Där blir också bredden i den nya truppen relevant. Djurgården ska över en hel säsong kunna hantera avstängningar och skador utan att behöva ändra hela sitt sätt att spela. Mot AIK kommer någon annan behöva kliva in bredvid Jacob Une och samtidigt klara en match där felbeslut nära eget straffområde brukar bli betydligt dyrare än i en vanlig seriematch.
Vårens derby i Solna gav Djurgården en 4-2-seger och bröt en lång svit utan allsvensk derbyvinst. Den erfarenheten finns med in i returen, men matchbilden på söndag lär inte automatiskt likna den från maj. AIK vet vad som hände då och Djurgården kommer inte kunna räkna med samma ytor eller samma start på matchen. Därför blir förmågan att växla mellan olika sätt att anfalla viktig. Om AIK pressar högt måste Djurgården kunna spela förbi den första pressen. Om AIK sjunker måste laget kunna skapa något mer än ett långt bollinnehav runt motståndarnas försvar.
De två Västeråsmatcherna visade egentligen samma sak från olika håll. Djurgården har kapacitet att spela den intensiva och framåtriktade fotboll som Hahn vill bygga vidare på, men laget är ännu inte tillräckligt stabilt för att göra det oavsett motstånd och matchbild. Mot AIK kommer kraven dessutom vara större än mot Västerås. Det är den typen av match där ett topplag behöver kunna lösa problemen som uppstår under 90 minuter, inte bara hoppas på att den matchbild man helst vill ha dyker upp.
